De flesta jag känner som håller på med hästar och gärna de som hållit på ganska länge med hästar skulle nog säga att man har ett system som man arbetar hästen kring. Några kanske kallar sitt system för ett upplägg. I detta system ingår ofta många olika delar (ridning, hantering, skoning m.m.) och filosofier. 
En riktigt duktig hästmänniska har en ganska stor palett av lösningar kring en situation eller ett problem. Julio kan lätt presentera 10 övningar med mål att t ex göra en piruett och hur man kan förbereda det. Att ta över någon annans häst innebär i min värld att man också får någon annans system "på köpet med hästen". När man arbetar med en riktigt ung häst är de oftast mer "formbara" och präglas av den som arbetar med hästen men självklart kan man oftast forma om och få hästen att acceptera andra system även när den är äldre, man kanske får kompromissa ibland eller hitta lite olika lösningar och övningar för att nå sitt slutmål då hästarna precis som vi har en ryggsäck av erfarenheter som präglar oss och hur vi agerar i situationer. 
​
Jag som ryttare har en ganska trygg bas och jag arbetar hästarna enligt mitt system men när jag köpte Borichie insåg jag ganska snabbt att i många situationer är det faktiskt han som måste få lära mig. Första gången jag skulle be om byten i varje sa jag till Gunilla "men jag vet ju inte hur jag ber hon om om det" och där har jag som sagt fått lita på honom och kanske testat mig fram lite. Fördelen med en äldre, välutbildad häst som Borichie är också att han är helt trygg i det han kan och hetsar alltså inte upp sig ett skvatt när jag ibland ber om något lite otydligt, han väntar tålmodigt tills jag faktiskt gör rätt och ibland är det som att han säger till mig "jag förstår vad du menar men du får faktiskt be mig rätt". I vissa situationer har jag också fått bryta en del av mitt "grundtänk" och fått fråga honom lite mer "hur vill du ha det för att vara nöjd?". Julio har ett fint sätt tycker jag "Fråga hästen om den kan göra ett byte, får du inget byte, formulera om frågan lugnt och förbered bättre innan du frågar igen". 

Igår åkte vi med Bosse till Västerås. När han klev ut ur trailern, tittade han på Maria, gnäggade lite och gick sedan med bestämda kliv till sitt förra stall. Han hade full koll på var han landat, vilket känns superskönt! Lite tomt och konstigt känns det hemma men jag har massor jag behöver hinna med så det var samtidigt välbehövligt att slippa stressa med honom för tillfället. Jag hoppas att Maria tycker att jag gjort ett dugligt jobb med honom! 
Under veckan som var har vi kommit jättelång med altanbygget på baksidan, stommen är i princip färdig och det känns skönt! Det blir väldigt fint också, ska visa mer bilder framöver! Nu i veckan ska jag passa på att tömma och tvätta stallet när det är tomt på hästar, så vi hinner måla och fixa där innan grabbarna kommer åter. Det stundar för att det är dags för hö-skörd snart skulle jag tro, det ser ut att ha växt ganska bra, men det är alltid en stress och oro innan allt är klart och balarna står på gården. 

Patrik fick upp denna bild idag på Facebook. Grundarna till vår gård. Jag älskar verkligen att se bilder och veta att vår fina, härlig gård har massor av historia. 

Bosse har världens känsligaste päls och hud. Jag sköter verkligen hans hud enligt en hel vetenskap, det har dock blivit väldigt mycket bättre (eller så har jag bara vant mig nu). Men tänk er den känsligaste häst ni vet och så lägger ni på 500 så har ni känsligheten hos Bosse. Testade därför att beställa hem ett märke som heter Esmergot, ett ekologiskt Svenskt märke. De säljer schampokakor (smart att slippa betala för vatten) och en salva. Igår testade jag att bada Bosse med mina nya produkter. På  kropp och ben använde jag Deep clean och på huvudet och i man/svans använde jag Silk & smooth. Det doftade ljuvligt och Bosse tyckte att det blev som massage när man arbetade upp ett lödder med schampokakan. Svansen blev verkligen mjuk och lätt att borsta utan glansspray. Salvan testade jag på mulen och i mungiporna och den kändes väldigt behaglig. Återkommer med en utökad utvärdering när jag hunnit använda produkterna lite mer! 

I helgen har vi varit helt lediga från gården, vilket verkligen är ytterst sällan. Tack vare hjälp från mina föräldrar kunde vi komma iväg på en överraskning till en av våra vänner som fyllt 40 år. Vi åkte till Frösö park hotell i Östersund där vi fick supergod mat och vila upp oss på SPA. Så otroligt härligt och senast vi sågs var över 1 år sedan så detta tankade verkligen på mängder av fin energi.
Idag hade jag bokat in en träning med Gunilla, det började väl sådär eftersom en av våra grannar precis vid vägen där jag brukar rida skaffat sig en robotgräsklippare som Bosse blev verkligen totalt livrädd för. Han fick verkligen total panik och innan jag lyckades få kontakt och svinga mig av (inte så smidigt på en häst som är 185 i mankhöjd) så hann jag faktisk tänka att "detta kommer inte gå bra". När jag väl kom av valde jag faktiskt att gå med honom till träningen, och han var ganska spänd o smårädd en lång stund efter. På träningen var det lite som att luften gått ur oss båda lite men Gunilla är fantastisk på att hitta på övningar som passar både mig och Bosse för sista 10 min var det magisk. Så fin känsla han bjussade på! Efter träningen gick vi hem och han var så nöjd och glad, valde faktiskt en väg så vi slapp möta robotgräsklipparen då det är ovanligt att Bosse blir sådär sjukt rädd. Tänker att vi får träna på det lite eftersom, nu blev vi båda lite överrumplade.
I slutet av nästa vecka händer faktiskt något jättekul, Bosse och jag ska åka ner till hans gamla hem i Västerås och Bosse ska återförenas med sin tidigare "mamma" Maria. Maria och Bosse har ju varit ett team sedan han var föl och det känns så värdefullt och fint att vi har kontakt och att hon ska ha Bosse åt mig i 2 veckor. Mina hyresgäster i stallet är på träning/tävling och bete så Bosse riskerade att bli själv och istället för o krångla hörde jag av mig till Maria och han var välkommen. Jag tror Maria kan hjälpa mig med lite av det jag tycker är klurigt att få till i ridningen! 

Ikväll var Bosse så otroligt fin! Mjuk och rund från första steget, precis sådär som man alltid vill att dom ska vara. Magiskt! Bosse är en av de svåraste hästar jag ridit, men oj vad han lär mig mycket och när jag väl gör rätt så bjussar han på den absolut bästa känslan man kan tänka sig! 
Till helgen har jag bokat in ett träningspass för Gunilla och det längtar jag efter! Ska även ta och boka in en liten check med min equiterapeut, han känns extremt fin och skulle gissa att det bara är en mindre spänning i ena bogen/armbågen men vill hålla efter det så han håller sig fräsch! Sist fick jag verkligen beröm för att han är så pass fräsch som 16 åring (och som dessutom gått på högsta nivå). Superroligt och så hoppas vi ska hålla honom i flera år till! 

Vår bro och ytterdörr har varit extremt slitna och vi har tänkt att vi måste göra något åt det ända sedan vi köpte gården. Men vi har inte riktigt kommit på hur vi vill ha det osv. Här beskriver jag i steg för steg hur vi valde att renovera!
​

Såhär såg det ut när vi började. Trallen är trasig och extremt sliten och dörren är verkligen i behov av lite omsorg.

Här har vi bytt ut trallen till en brunrillad. Vi gillade själva modellen av bro så vi valde att bygga en likadan.

Här har jag också tvättat ytterdörren ordentligt med 2 omgångar av målartvätt och slipat den med sandpapper 120-150 grovlek. 
Sedan skruvade jag bort handtag och beslag, maskerade in det jag inte kunde skruva bort.
Dörren grundmålades sedan med ett lager av en fasadgrundfärg från Caparol. 
När det torkade målade jag dörren med 2 lager  Caparol fönsterfärg i nyansen Vilhelmina, en ganska mörkt grön nyans med toner av gult. 

Färdigt resultat.

Vi passade på att byta ut lamporna när vi ändå höll på att pyssla och att spraymåla handtaget till huset svart vilket blev superbra och så ska vi köpa nya tätningslister till hela dörren.

Magiskt om ni frågar mig och väl värt. Upplever att hela huset fick sig ett riktigt lyft! ​

Har lite svårt att hinna med mig för tillfället... men vi jobbar på för fullt! 
Tävlingen gick faktiskt bra och jag är nöjd. Trots att procenten inte är något att hänga i julgranen. Men jämfört med senaste starten då allt kändes kaos och han bara stoppade och kändes allmänt konstig var det ca 150% bättre. Vi gjorde alla moment och han grejade absolut inget med tungan och kändes inte alls seg och ovillig. Däremot litade jag inte på honom inne på banan vilket gjorde att jag inte stämde av honom = för öppen i formen. Absolut ingen katastrof på något vis men vi kan bättre! 
Efter tävlingen blev jag dunderförkyld. Fick ta ett Covid-19 test (negativt) men jag sov i princip konstant i 3 dagar. Sedan har jag justerat lite i mina mediciner och det gör mig också supertrött men det kommer stabiliseras! 
I stallet har vi grundmålat nästan allt nu och jag har 2 boxar kvar att spackla lite småskador, så det rullar på. På huset har vi bytt bron till altanen och målat vår stackars ytterdörr (det ska få ett eget inlägg inom kort med bilder och hur vi gjort) och det blev ett sånt lyft för hela huset. Sedan har vi rivit altanen på baksidan av huset och påbörjat upprustningen av den, det kommer också bli egna inlägg här om ni är intresserade av vår renovering. 

Äntligen kom sommarvärmen! Kanske skulle jag önska att det kom lite regn, kanske på natten så att odlingarna växer lite bättre, men jag föredrar värme framför kyla och blåst! 
Veckan som gick fick Borichie komma igång i vanlig träning, red ett pass för Gunilla på söndagen. Han kändes väldigt fin och vi red igenom hela MsvB5, vilket kändes bra. Galoppdelen är ganska intensiv i det programmet men det passar Borichie väldigt bra då han har lätt för alla delarna i galoppen och eftersom allt kommer så snabbt i det programmet hinner inte jag krångla till det så mycket. Traven känns fräsch och fin, vänster öppna som jag haft svårt för börjar falla på plats. Det är bara skritten jag måste jobba på, det är absolut svårast just nu. Eftersom allt kändes så pass bra passade vi faktiskt på att anmäla oss till Matfors tävlingar i helgen. Det känns superroligt! Egentligen vill jag väl komma ut i några MsvA men tänker att det viktigaste är att vi hittar lite "flow" och har roligt för tillfället så därför går jag ut i en lite lättare klass nu. 
Skritten jobbar vi mycket med ute i skogen, vi måste få ut halsen och kunna trampa på med lätt kontakt, ganska ofta försöker han dra mig ur sadel o länga ut halsen alternativt släppa all kontakt. På bara några veckor har det blivit mycket bättre så jag tänker att det reder sig bara jag är konsekvent. Imorgon ska vi rida ett kortare genrep för Gunilla och resten av veckan spenderar vi ute i skogen & på träningsbanan. Det känns verkligen som att jag hittat ett jättebra upplägg för Borichies träning nu och det gör mig väldigt glad. Igår red vi och klättrade, när man kommit upp på berget finns en jättehärlig väg/travbana så då passade vi på att känna lite på galoppen och lite serier och han var verkligen helt perfekt! Precis som jag skrev i förra inlägget har jag ändrat lite i upplägget kring mina galoppombyten och huvudidén är att kunna vara helt still i handen och ha honom helt rak, sedan gör jag bytet bara med sitsen (superlätt att skriva och tänka men supersvårt i verkligheten eftersom han rör sig så mycket) men det blir magiskt när jag får till det. Borichie har väldigt lätt annars för att krypa upp lite i formen men nu börjar det verkligen att bli bra och han är verkligen en bytesmästare!
På gården har vi flera projekt som väntar så vi försöker snickra så mycket vi bara hinner och orkar. Vi har verkligen mycket roligt på G framöver som ni ska få följa med på!